Fönstrets värmeisolerande förmåga
mäts genom U-värdet (eller värmegenomgångskoefficienten),
vilket anger värmeflödet i Watt per kvadratmeter
vid en temperaturskillnad mellan ute och inne på
en grad Kelvin eller Celsius, W/m²K.
Ju lägre U-värde desto bättre är
isolerförmågan. För ett fönster
med U-värdet 1,2 W/m²K betyder det att fönstret
”läcker” 1,2 Watt per kvadratmeter
om det är en grads temperaturskillnad mellan
inne och ute.
Ett fönsters U-värde skall avse hela fönsterkonstruktionen.
Det korrekta U-värdet för ett fönster
är summan av U-värdet för glaset och
U-värdet för karm/båge samt ett tillägg
för köldbryggor längs glasranden.
Köldbryggan längs glasranden är viktig.
På energieffektiva fönster uppstår
ibland kondens på det yttre glasets utsida och
då syns tydligt effekten av köldbryggan
som gör att kondensen inte går ända
ut i kanten av glaset, eftersom köldbryggan gör
att temperaturen är högre där.
Vid jämförelse av U-värde mellan olika
fönsterkonstruktioner ska fönster av samma
storlek jämföras. Som exempel får
ett kvadratiskt fönster som har U-värde
1,2 (W/m²K) vid sidlängd 1200 mm, U-värde
1,3 (W/m²K) när sidlängden minskas
till 700 mm. Normalt anges U-värdet för
fönster med format 1200 x 1200 mm.
Dagens isolerrutor och energisparglas innebär
att glasrutan nästan alltid har lägre U-värde
än karmen och bågen, oavsett vilket material
de är gjorda av. Energimyndigheten rekommenderar
inte lägre U-värde på glaset än
0,8 W/m²K eftersom mycket låga U-värden
ökar risken för utvändig kondens.
Korrekta U-värden kan databeräknas med
exempelvis FRAME/VISION enligt SS EN-ISO 10077-2:2000,
som finns hos SP i Borås och hos en del konsultfirmor.
U-värdet kan också provas fram hos SP.
Alla medlemmar i Industrigruppen för PVC-fönster
kan givetvis redovisa aktuella U-värden för
sina fönster.
Upp
|
