Mer om U-värde

Principer för värme-transport genom ett fönster.

Fönstrets värmeisolerande förmåga mäts genom U-värdet (eller värmegenomgångskoefficienten), vilket anger värmeflödet i Watt per kvadratmeter vid en temperaturskillnad mellan ute och inne på en grad Kelvin eller Celsius, W/m²K. Ju lägre U-värde desto bättre är isolerförmågan. För ett fönster med U-värdet 1,2 W/m²K betyder det att fönstret ”läcker” 1,2 Watt per kvadratmeter om det är en grads temperaturskillnad mellan inne och ute.

Ett fönsters U-värde skall avse hela fönsterkonstruktionen. Det korrekta U-värdet för ett fönster är summan av U-värdet för glaset och U-värdet för karm/båge samt ett tillägg för köldbryggor längs glasranden.

Köldbryggan längs glasranden är viktig. På energieffektiva fönster uppstår ibland kondens på det yttre glasets utsida och då syns tydligt effekten av köldbryggan som gör att kondensen inte går ända ut i kanten av glaset, eftersom köldbryggan gör att temperaturen är högre där.
Vid jämförelse av U-värde mellan olika fönsterkonstruktioner ska fönster av samma storlek jämföras. Som exempel får ett kvadratiskt fönster som har U-värde 1,2 (W/m²K) vid sidlängd 1200 mm, U-värde 1,3 (W/m²K) när sidlängden minskas till 700 mm. Normalt anges U-värdet för fönster med format 1200 x 1200 mm.

Dagens isolerrutor och energisparglas innebär att glasrutan nästan alltid har lägre U-värde än karmen och bågen, oavsett vilket material de är gjorda av. Energimyndigheten rekommenderar inte lägre U-värde på glaset än 0,8 W/m²K eftersom mycket låga U-värden ökar risken för utvändig kondens.

Korrekta U-värden kan databeräknas med exempelvis FRAME/VISION enligt SS EN-ISO 10077-2:2000, som finns hos SP i Borås och hos en del konsultfirmor. U-värdet kan också provas fram hos SP.

Alla medlemmar i Industrigruppen för PVC-fönster kan givetvis redovisa aktuella U-värden för sina fönster.